Fint

På lördag var det som skrivet begravning.
Väldigt fint var det. Sorgligt men fint.
Känns skönt att det är över nu, så att man
kan planera och glädjas åt det lilla miraklet
som snart ska komma:)

Jag har aldrig tyckt om tanken på att sitta och
äta själv någon annanstans än hemma.
Det har aldrig hänt heller. Men nu när ja åkte över
till fastlande i fredags så herrrrrrrrregud (som björn ranelid sa)
vad ljuvligt det var att sitta själv och äta i kafét!
Satte mig riktigt nära lekrummet och bollhavet.
Bara för att njuta lite extra när något barn skrek
och gapa och jag visst att det int var mitt, och att jag
int behövde göra nåt åt det! Hihi.

På söndagen kom vi alla syskon med samma

båt. Micke steg av med mig och syster fortsatt

till Stockholm. Mamma skicka pengar med till 

frukostbuffe. Lyxigt att få äta en mega frukost.

Tack för det mamma:)

När vi kom hem plocka Madde upp mig och Sofie

och så åkte vi till bröllops och kalasmässan. 

Såklart att vi kom med på första sidan i tidningen 

och i mitt uppslaget där vi satt och såg på visningen 

med brudklänningar. Men roligt var det att si på allt fint. 

Blommorna vi satte på graven

Mums

Någon mening med att vi alla tre
var "med"?