Lipsill

Oj vad jag har blivit dålig på att blogga. Men eftersom det är först på kvällen man får en stund över, och då är man redan sängfärdig själv. Så finns det inte så mycket energi kvar mer. Nu d har essutom klockan varit närmare halv tie före dom båda somnat. Ben är väldigt duktig nu på kvällarna att lägga sig. Vi läser bok eller/och sjunger lite och sen ligger han snällt tills han somnar. Erik däremot är hur trött som helst men vägrar somna. Han kryper omkring och marrar, ginder sig i ögat och är väldigt trött. Men när man lägger han så blir han hur pigg som helst. Pratar, sjunger och kastar tutten.

Nåja nog om det. Idag när jag körde Ben till parken slog det mig hur tacksam jag är för att få vara hemma med dessa små troll. Jag skulle aldrig (tror jag) klara arbetslivet med småbarn. Tänk er att börja klockan 8 och sluta 4-5 på eftermiddagen. Jag vet att många har det så och alla har inte "lyxen" att kunna vara hemma. Men oh my gaaad vad jag sku hata det dom veckor jag är ensam hemma. Imorse steg vi upp lite över sju då båda vaknat. Och fast vi bara klär på, äter och klär på ytterkläder samt packat lunchbox åt Benne, så var klockan ändå kvart över nie före vi satt i bilen. 2 timmar tar det för mig att få i ordning ungarna. Och nej då hade jag inte torkat utspilld joghurt, sopat bort smulor från bordet, stolen och golvet och plockar bort glasen etc. Det fick vänta tills jag kom hem.
När Christian var hemma så hade vi en dag då vi steg upp halv åtta. Storstädat huset och varit ute en timme före klockan var elva! Så självklart är det skillnad om Christian är hemma. Enda bra grejen jag kommer på med att jobba på dagen och ha småbarnen på dagis så är de att dom inte hinner stöka till så mycket i huset. Haha

Till rubriken. Erik steg upp och stå helt själv idag! Benne tjoa och skrek, jejeee jejeee ekki kan stå själv! Jag var inte långt efter att tjoa. Och givetvis lipa jag lite. Så stor han blivit!!

Ben har mest bara skrikigt och gråtigt idag. Ikväll fick han riktigt lessamt efter pappa. Han satt i sitt rum och grät samtidigt som han ropa - Benne tycka om pappa, pappa hem nuuu. Satt med han i famnen tills det gick över. Usch vad jag tyckte synd om han. Han har varje dag frågat om pappa är hemma nu.