När barn föds, föds också rädsla. En rädsla som är nästan lika stor som kärleken. Jag kommer alltid att vara orolig/ rädd över att det ska hända mina barn någonting. En tanke som slår mig med jämna mellanrum är vad som sku hända om något hände mig när Christian är på jobb. Tänk att jag halkar i duschen och svimmar av ordentligt eller dör. Ingen sku veta det. Vågar inte tänka på hur länge det sku ta innan någon verkligen kom över och kolla om jag inte svarade i telefonen. Strunt i mig, men Ben och Erik, hur sku dom klara sig utan mat osv? Ben är för liten att kunna ringa efter hjälp.
Läste denna blogg idag http://ikroppenmin.blogspot.com så fruktansvärt hemskt! Att bara vänta på att dö. Nej fy fan. Att mista sitt barn. Att se hen lida och inte kunna göra något. Helt otänkbart.
Det finns så mycket skit här i världen. Är tacksam och glad för varje dag mina barn och alla andra jag älskar och tycker om får gå friska.
Min högsta önskan är, som dom flesta föräldras, att barnen ska ha ett lååångt och lyckligt liv. Biologiska eller ej.
jaå nog kan ja ta hand om erkki o ben d veckorna christian e borta :)
SvaraRaderaJag håller på att lyssna på hans sommarprat och satt bara och grät i bilen när han pratade. Usch så hemskt. Efter att jag läste din blogg sa jag till Peter att jaa,mig ringer ingen till så det skulle dröja hur länge som helst innan någon märkte om det hänt mig och stackars Liici då, om Peter är borta. Nej, jag tor inte att man skall gå omkring och tänka så. När barnen blir tillräckligt stora är det bra att lära dem att man kan ringa 112 om något hemskt hänt mamma/pappa eller lära dem hur de skall göra för att kunna ringa den andre föräldern!
SvaraRaderaSå en mobiltelefon to alicia ti julklapp inc? :P
RaderaJa det skulle hon nog tycka om. Hon fick pappas gamla och har min gamla men hon vill nog gärna ha en som lyser och blinker när hon trycker på den. De här gamla är inte så roliga ;)
SvaraRadera