Hur jag inte hade lust att stiga upp imorse. Och skulle jag vetat hur trött och grinig jag sku vara resten av dagen så skulle jag ha stannat där ett tag till! Efter 1000 strider och utbrott och ingen vila för Erik så packade jag oss i bilen och åkte in till Maxinge. Vi gick in på Dimoda för jag skulle ha några flaskor därifrån. Erik for omkring och vägrade lyssna på något jag sa ( dom har båda varit döva idag). Så jag sa till Ben som lekte två steg utanför butiken i " lekrummet" att jag går efter en kärra att sätta Erik i och sen betalar jag flaskorna och du VÄNTAR HÄR! När jag betalt grejerna och ska leta upp Ben är han INGENSTANS!!! Fy fan va läskigt det va! Och int börjar man ju ropa och skrika utan jag börja se mig lite omkring i närmsta butikerna. Går sen ut på parkeringen och ser om han gått ut dit. Tur som fan att han int var där. Nu börjar det kyla som is runt hjärtat på mig samtidigt som det känns att det är upp i halsen!
När jag sen går mot Lekia tänker jag hur pinsamt det sku vara att börja fråga efter han! Hur dålig mamma man sku framstå som som inte har koll på sin unge. Sekunden jag tänker det blir jag förbannad på mig själv, det är ju just såna dumma tankar som gör så att man inte hittar barnen. Går in på leksaksbutiken och frågar så sansat och normalt jag kan om dom sett en liten ensam kille komma in. Svaret han ger mig är - Jo många, ska kolla om vi har nån här inne nu!
Hur säger man så? Samtidigt hör jag en röst bakom hyllan -Men mamma, jag tittar bara på leksaker!
Snacka lättnad!
Kan bara ana min egen mammas rädsla när brorsan gick ifrån henne inne på typ NK i stockholm. Sånt händer så sjuuukt snabbt. Han hade gått ut för att ta frisk luft. Tror han var 5/6 nånting.
Handlade sen lite kläder åt Christian och så åkte vi hem.
Min lilla kille ska börja park.
Janå ja satt ju snällt på nån trappa o kolla runt :) orka va där inne i hettan ;P
SvaraRadera