Trött på mig själv

Hur kan man vara så tankspridd och glömsk redan som 26 åring? I torsdags glömde jag bort vart jag satt min vigselring efter att jag visat den åt Christian. På lördagen tappade jag bort mitt bankkort! Vi var på maxinge och jag skulle betala ett linne när jag märkte att det var borta. Hade tidigare handlat på s-market så Christian fick ringa dit och turligt nog hade någon lämnat in det i kassan. Och idag satt jag min pinkod fel 3 gånger så måsta rådda in mig på soneras hemsida för att få puk-koden. Vad trött och irriterad jag kan bli på mig själv.

Idag åkte Christian på jobb och Sofie och Sebastian åkte vid fyratiden. Det känns alltid så tomt första dagen dom är borta. Samtidigt är det ganska skönt att bara ha två andra att tänka på istället för fem andra. Klart det är jobbigt att vara själv men det funkar rätt bra just nu. Ben är väldigt duktig. Somnar själv och äter när maten är klar osv. Det är helt enkelt inte så mycket trots i han just nu. Men det där kan ändra redan imorgon. Nästan varje dag blir jag lite häpen över hur förståndig han ändå är. Förklarar, berättar och samtalar dagarna igenom. Vilka stora framsteg han gjort det senaste året. Sjukt hur snabbt det går. Det går så fort och vissa dagar är så intensiva att jag undrar om jag kommer att komma ihåg nånting av de dom här senaste tre åren om 15 år?

Här är gullgrisarna som jag älskar mest i världen <3