Vappen

På förmiddagen igår medan Ben var i parken, åkte jag med Erik till pojkarnas småkusiner.
Tvillingpojkarna och Erik lekte snällt brevid varandra. Hörde där av Marika att dom skulle åka till hennes föräldrar (Christians moster) där dom skulle elda en liten brasa. Och eftersom faster Carola hade andra planer för kvällen och därmed inte kunde följa med oss till den stora brasan, så joina vi familjen Widberg istället. Dom vågade däremot inte tända eftersom det blåste en hel del. Men vi grillade korv och pojkarna lekte. Åkte sen ner till stranden där vi fick se resterna av en brasa.

Idag var det kosläpp i Bolstaholm. Väldigt mysigt att gå där och titta på kalvar, tjurar, hästar och ankor.
Ben var så modig och matade alla djuren. Sen hade dom skattjakt bland höbalar. Men Ben hitta ingen guldpeng, så vi köpte 9 liter äppeljuice istället. Köpte också lite blommor som antagligen kommer frysa redan i natt... Både Ben och Erik var så väldigt duktiga. Erik blev lite rädd för kalvarna först.

Efteråt åkte vi in till stan på årets första bollglass

Bara för att jag senast skrev hur duktig Ben varit senaste tiden så var han en riktig djävul både igår och idag. Okej, mest beror det på att han inte sov på dagen. Han var två timmar i sängen men vägra sätta ögonen fast. Så han höll på som en galning enda tills vi åkte iväg på kvällen. Samma sak var det idag. Sprang och skrek, knuffa Erik när han steg upp och slog ikring sig som, som, ja, som något som slår ikring. Men när vi var borta så var han hur duktig som helst.

Just såna här högtider som Christian är på jobb, så kan jag verkligen tycka att det är riktigt, riktigt tråkigt att bo så långt borta från familjen och andra vänner. Jag tycker nämligen det är roligt med traditioner. Fast pojkarna är små så vill jag ändå gå och se en brasa på vappen, titta på kosläppet 1 maj, åka på midsommarstång resning, besöka bondgårdar på skördemarknaden och gå på julmarknad samt se luciatåget. Tycker det finns mycket mer sånt här på Åland än hemma på fastlandet. Eller så är det så att jag inte tänkte så mycket på det då. Jag hoppas att pojkarna kommer sen i framtiden åka med sina barn på alla dessa evenemang. Om dom inte gör det så släpar jag dom stackars barnbarnen med på det vare sig dom vill det eller inte. Haha, första gången jag tänkte på mig själv som en fammo, haha.

Klart, slut.