Förra fredagskväll åkte jag och Christian iväg på en Visbykryssning. Vi firade vår femte årsdag med ett glas champagne. Visby bjöd på soligt och varmt väder på lördagen. Vi strosade runt och handlade lite smått. Besökte bland annat min favorit butik. Den är så otroligt mysig och har massa fina saker. Lunchade på torget och drack både vin och öl. Det var så mysigt att få vara själva. Eller vi hade ju sällskap av Carola, Calle och Lisa. Men att få gå och äta och dricka hur man vill och när man vill var ju riktigt lyx. Kände oss nästan lite nykära.
Så fort båten kommit in i hamn så fick vi åka hem och packa ungarna och mommo in i bilen. Då bar det av till Skuru. Vi åkte skärgårdsvägen med två ungar som vägra sätta fast ögonen. Dom sov int en sekund på 3 timmar i bilen! Blev bara en snabb visit denna gång men vi hann träffa dom flesta i alla fall. På onsdagen åkte på en liten utflykt till fiskars.
Sen kom äntligen den dagen som Ben väntat med spänning på. Vi åkte till mumindalen! Han var så ivrig och glad att jag börja lipa. Hur blödig är man inte då? Men hela ungen verkligen lös av lycka. Mumin fick genast en mega kram. Sniff skakade han hand med. Muminhuset hade flera våningar som vi sprang i och muminmamman fick också en kram. Två sagostigar gick vi också. Han vågade tillåme in i morrans grotta. Det enda han var riktigt rädd för var det stora sjöodjuret.
Stinky var lite busig och tog Bennes lippis och satt den på muminmammans öra. Kommer absolut att åka dit varje sommar några år frammåt.
Nu är bara två dagar kvar tills Ben ska börja dagis! Han ser nog fram emot det fast han vissa dagar säger att han ska va hemma med mamma. Det tycker jag inte alla låter så kul. Haha.
Har verkligen haft nerverna på ytan dom senaste veckorna. Är riktigt trött på allt skrik, bus och fanskap dom här två ungarna kan hålla på med. Känns nästan lite hemskt hur gärna jag vill "bli av" med Ben några timmar per dag. Fast jag vet att det är för hans eget bästa. Nu kan ni tycka och säga precis vad fan ni vill om att -barn behöv inte dagis före dom blir 4 år- eller - hur kan man ha ett barn på dagis när man är hemma med ett annat?-
För jag vet att han behöver mer stimulans än vad jag har möjlighet/ork att ge honom. Det vet också alla ni som känner han. Lite sorgligt är det när man tänker på att jag i nio månader gick och vänta och längta efter att få se och hålla honom. Medan jag nu tre år senare väntar på att få sätta han på dagis!? Tröstar mig med att jag fått vara hemma med han i tre år och han med mig. Så visst är det väl dags för han att få gå 60% på dagis?
Slickat smetskålen med hela ansiktet.
