Att bara få sitta ner!

Benne hostade riktigt mycke imorse så jag bestämde att han får va hemma. Visste redan då att dagen skulle bjuda på bråk. När Erik tog sin dagsvila fixade jag lite och så gick jag ut och satte mig i solen. Hann bara sätta ner mig så vakna Erik. Sa att Ben fick sätta på tvn. Hann sitta 10 minuter Innan Erik var ut. Fick in han och satt 5 minuter innan Ben var ut och sprang till studsmattan utan jacka och skor, en nanosekund senare var Erik efter och så höll det på.  Till sist gav jag upp och klädde dom och gick ut. Hur svårt kan det va att få sitta ner o blunda med ett öga 30 minuter.

Att Ben sällan lyssnar på vad man säger, eller så strider han emot är inget nytt. Jag förstår faktiskt inte hur man ORKAR säga emot ALLT hela tiden. Idag satt han 30 min ute och gnällde/skrek för att jag bad han sätta sin motorcyckel i garaget. Sen kunde han int gå, int stå, int komma upp för trappan, int ta av skorna eller jackan. 1 timme senare somnade han på grovköksgolvet med jackan på. Och jag vägrar bära, klä av och mata en snart 4åring. Visst hjälper jag men int när det bara är en - vem bestämer lek. Gaaaah va knäpp jag kan bli. Måltiderna är från helvete. Kastar runt mat, slår Erik med skeden, gaffeln är på alla andra ställen än i mun och på tallriken, bara fjantar sig helt enkelt. Det är inte så att han inte tycker om utan han bara leker och fjantar sig.

 Erik har också börja visa lite starkare vilja. Det går inte att gå någonstans med han. Eller visst går det men han ska gå dit hann vill och i hans takt osv. Jah, det var dagens gnäll. Fast visst var dom ju gulliga några minuter där emellan. 

Nu sitter man som vanligt med det dåliga samvetet som man gör varje kväll efter en bråkig dag. Och önskar att man hade 1000 gånger mer tålamod och att min förstfödda inte skulle vara fullt så envis.

Ilskepetter, han snarka så det hördes långa vägar.