lördag 11 februari 2012

NEJ!

Inatt blev de ju lite spring me Ben...
Han vakna o va törsti flera gånger. Vilket ju int va så konstit.
Tyvärr va Ben int den enda som had stoppa i sej för mycket under kvällen.
 Gravid som man e, blev halsbrännan bara värre o värre fö varje gång ja böjd ner mej o sen la ner mej tibaka. Rennie hjälper bara 30sekunder. Så där står man sen, nerböjd över spjälsängen med en liten spya lurandes bakom gommen o ger han vatten. Ja, jag blir spyfärdi när ja ha äti o ungen i magen börjar ju få lite trångt, speciellt när ja står nästan dubbelvikt. Kändes int riktit värt de. ska ta de lite lugnare me snackse ikväll. Ben led nog int av att måsta dricka några gånger. Iställe sov han ti kl 9 imorse:)

Jag vet ju att de fel att låta han plocka i sej så mycke.
Men ska ja neka han medan de andra barnen äter?
Eller ska dom varje gång måsta gå upp så att Ben int sir va dom äter eller gör?
( Sofie o Sebastian har sina rum på övre våningen)
Han ha ju faktist blivi så stor nu att han vill göra o äta de dom gör/äter. Förut gav vi han russin när
de andra åt godis (enbart lörda), de va han nöjd me.
Nu får han smaka lite o sen äter de/vi resten utan synhåll för han.
 Den dä balansgången e mycket svårare än ja trodd att den sku va.
 Ben e smart nog för att förstå va andra gör/äter o vill ha samma sak. Men int tillräcklit smart
att förstå varför han int får göra/äta som alla andra.



Bröderna bus

Tidigare ida gjord vår lilla konstnär sin första väggmålning.


Jag tog ett stadigt grepp om hans lilla hand o sa bestämt "Nej, man ritar bara på papper"
o peka på pappersarket på golve. Då kom nej-reaktionen. Dvs. han såg på mej lite undrande, typ som - vart fick du luft ifrån. Sen såg man den lilla jävulen speglas som hastigast i ögonen på han. Följt av skarttet på en elak seriefigur. Ni vet ett, hahaha med en morrande underton. Så va kritan tillbaka på väggen o gjord några snabba streck till. Då va ju int mamma glad mer. Så utan ett ord tog ja kritan av han. De sluta ju som vanligt i gallskrik... Nu när ja sir på klottet blir ja lite rörd o nästan tårögd. Tänk, hans första väggklotter! Har ja nämnt att ja e gravid?:) di hä hormonerna e fan inga normala.

Sötaste konstnären <3


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar